Bra skrivet av psykologen som gör
försäkringsmedicinska utredningar!
Om man riktigt hårdrar det här med arbetsförmåga, så är det väl bara om man
ligger nersövd i respirator som Försäkringskassan kan gå med på att man inte har
någon arbetsförmåga. Titta bara på Steven Hawkins...
Fast det är klart, har man 40 graders feber i influensa och feberyrar så
kanske Försäkringskassan inte vill att man kör taxi eller arbetar som pilot? Men
man kanske kan hitta någon enklare arbetsuppgift?
Hälsningar
Ingegerd Wahl
psykiater, gestaltterapeut
som envist strävar efter att
förmedla att vi människor
också är psykologiska varelser,
inte bara biologiska och sociala
Ska vi gå och tigga pengar på gatan?
Ingen människa vill vara sjukskriven i onödan. Den förlust som uppkommer både
ekonomiskt och socialt blir dubbelt kännbart. Från verkliga livet så vet vi att
myndigheter inte synkroniserar sina beslut. Den enskilda individen hamnar ofta i
kläm mellan Försäkringskassan och arbetet eller arbetsförmedling. Det är fel av
politiker att i socialförsäkringslagen instifta sådant som de inte vet
konsekvenserna av. Innan de fattar beslut om att det är pengar man vill spara så
borde man kunna räkna ut att någon får betala notan.
Jag känner till ett fall där en 60-årig kvinna med reumatisk värk blir kallad
till ett möte på Försäkringskassan och tillfrågad om hon kan arbeta heltid med
något annat än hon gjort det senaste 25-30 åren. En kvinna som sällan klagat
över smärta och kämpat och arbetat mestadels heltid, men det senaste året varit
halvtidssjukskriven. Vad säger arbetsgivaren? Jo, det ryktas att kommunen säger
upp personal och har inget annat arbete att erbjuda. Hur ska hon känna sig?
Rädsla, otrygghet... Vem vill ta emot denna kvinna på arbetsförmedlingen och
erbjuda henne jobb eller omskolning? Helt sjukt. Ni borde skämmas.
Vi har betalat skatt i detta land för att vi ska få trygghet. Svenska folket
har valt politiker att med sina instrument göra sitt bästa för oss, därför är
det er skyldighet att se över alla som blir drabbade.
Tanken om graden av arbetsförmåga har alltid funnits, problemet nu är bara
att arbetsgivarna inget har att erbjuda.
Om det inte är Föräkringskassans bekymmer, vems problem blir det då? Ska
socialkontoren utökas eller ska vi gå och tigga pengar på gatan?
Mittt förslag är att ni snarast ser över och gör en konsekvensanalys av era
beslut och ber drabbade människor om ursäkt.
Eva
sjuksköterska i Uppsala
Försäkringstjänstemännen är också en utsatt grupp!
Läste just debattartikeln. Jag tror att det finns flera hundra
försäkringsanställda människor i Sverige som på grund av Försäkringskassans
regler faktiskt blir sjukare. Pratade med en handläggare på Försäkringskassan
och frågade henne vad dom gör den dagen det brister för en människa, och denna
går in på ett kontor och bombar stället, eller försöker ta livet av sig i
desperation för att dom inte längre kan vara sjuka men inte kan bli friska? Det
har redan hänt, svarade hon mig.
Så det har alltså redan hänt att människor kommit in på Försäkringskassan och
pga nya regler i sjukförsäkringssystemet försökt att i ett sista desperat försök
få uppmärksamhet till att man är sjuk. Ja, säger hon till mig.
Jag beundrar dessa som faktiskt vågar arbeta på Försäkringskassan i dag. Det
borde klassas som ett högrisk-yrke med tanke på att deras regler i många fall
stjälper personer i stället för hjälper.
Låt de sjuka vara sjuka och ha råd att vara det så kan arbetena i stället ges
till de som är friska.
Visst kan det i många fall finnas arbetsförmåga utanför det man tidigare
arbetat med, men vill vi ha ett samhälle där man tvingas från sin arbetsplats
och anställning på grund av en eventuell temporär svacka i hälsan?
I slutändan så är det ju trots allt människor som ska fungera och bidraga i
samhället med visdom, erfarenheter och kunskaper. Var finns moralen och etiken?
Dessa människor finns bland oss alla och inte bara i eliten som är fysiskt
och psykiskt friska. Alla ska kunna känna att de är värda något och få bidraga
med något, även om de inte kan arbeta heltid.
Lillemor Molin
Inget nytt att man inte får sjukpenning för sjukdom
Det bör därför vara helt klart för alla att en sjukdom idag inte berättigar
till den försäkring som man enligt lagen har rätt till när man är sjuk (dvs
…sjukdom är varje onormalt kropps- och själstillstånd, vilket inte sammanhänger
med den normala livsprocessen, SOU, 1995:149).
Så skriver den som kallar sig psykolog. Men det är inget nytt att man inte
får sjukpenning bara för att man är sjuk. Det krävs att sjukdomen gör att man
inte kan jobba också. Och så har det "alltid" varit. Problemet är att bedöma när
detta är fallet.
Jag är själv sjuk i dag. Jag har lite migrän, jag har lite ont i nacken, och
har lite lätt snuva (rester av en lite värre förkylning). Men det innebär inte
att jag inte kan jobba. Begreppet sjuk måste alltid ställa i relation till
vilket jobb man har. Den förkylning jag haft har inte hindrat mig från att jobba
(stillasittande jobb inomhus utan kontakt med andra än mina arbetskamrater gör
att det inte varit problem). Hade jag haft andra jobb kanske jag inte hade
kunnat jobba.
Att göra den bedömningen är inte lätt. Jag är glad att jag inte jobbar med
det. Och jag tycker att bedömningarna i dag är på tok för hårda (och det tycker
en stor andel av personalen på Försäkringskassan). Men man får inte sjukpenning
bara för att man är sjuk (och det har man aldrig fått), det kvittar vad en som
kallar sig psykolog säger.
Sven Ohlsson
Åstorp
Snart f d Försäkringskasseanställd
