Det går sämre för Sverige

15 april 2008. Ännu fler skattesänkningar. Så lyder det mest konkreta förslaget i en regeringsbudget som annars mest innehåller luftiga och teoretiska resonemang.

Andra reformer har avsiktligt skjutits till höstbudgeten.

I spåren av lånekrisen i USA vänder konjunkturen nedåt. Finansminster Anders Borg (m) skriver ned prognoserna och räknar med 2,1 procents tillväxt i år och 1,8 procent nästa år.

I den vårbudget som presenteras i dag har de fyra allianspartierna enats om satsningar på områden som infrastruktur, skola, forskning, integration och psykiatri. Men där ges inga konkreta löften.

Det enda substantiella är sänkt genomsnittsskatt och lägre marginalskatter för låg- och medelinkomsttagarna.

Därmed går man vidare på den väg man stakat ut sedan 2006. Lägre skatter ska få människor ut på arbetsmarknaden.

Som om orsaken till den sociala marginaliseringen är att det inte lönat sig att arbeta.

I själva verket krävs det andra åtgärder för att bryta långvarig arbetslöshet eller sjukskrivning. Det krävs satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och rehabilitering. Det krävs att människor kan känna trygghet i förändringen i form av a-kassa och ersättningar på nivåer det går att leva på. Annars ökar osäkerheten.

Faktum är att långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökat kraftigt sedan 2006. Liksom antalet socialbidragstagare i kommunerna. Och nu spår regeringen ökad arbetslöshet. Sysselsättningen ökar bara marginellt.

Samtidigt får kommunerna sämre ekonomi.

I det läget är det milt uttryckt kontraproduktivt att som enda konkret åtgärd sänka skatten.

Om två veckor presenterar socialdemokraterna sitt eget förslag till budget. Då krävs det ett offensivt program för svensk välfärd.