Alla friska ska med

I morgon onsdag bestämmer sig riksdagen för om regeringens förslag till dramatiskt försämrad sjukförsäkring ska bli verklighet eller ej. Förslaget är en historisk kursändring som slår rakt i hjärtat på en av välfärdssamhällets grundläggande idéer, nämligen den att ingen som blir sjuk ska behöva drabbas av arbetslöshet och ekonomisk ruin på grund av sin sjukdom. Om riksdagen röstar ja så får alla vi som saknar en rejäl privat förmögenhet åter skäl att oroa oss för de katastrofala konsekvenser som en längre tids sjukdom kan få för oss själva och för våra familjer.

De nya reglerna, som ska träda i kraft redan från 1 juli, är en diaboliskt utformad regelmaskin som kommer att tvinga sjuka människor bort från ­sina anställningar – och bort från hela sjukförsäkringssystemet. Den som blir långvarigt sjuk riskerar att hamna hos ­socialen, med allt vad det innebär av psykisk press och utslagning. Tunga remissinstanser har gått emot förslaget, men regeringen lyssnar inte. Också inom de borgerliga partierna finns kritiska röster, men frågan är om de har modet att rösta emot en alliansregering som satsat så mycket kraft på att framstå som enig.

Häromdagen blev jag uppringd av en kvinna som sedan 30 år tillbaka arbetar som handläggare på försäkringskassan. Hon hade just fått en blixtutbildning i de nya sjukskrivningsreglerna och var förtvivlad över regeringens ”brist på humanism”. Hon konstaterade att många av hennes klienter går en mycket hård framtid till mötes. Inte minst den ganska stora grupp kvinnor som av och till har lidit av depressioner och andra psykiska problem sedan den svåra ekonomiska krisen på 1990-talet. De nya reglerna kommer att tvinga många av dem att lämna sina jobb för att söka nya som de inte orkar utföra, på en arbetsmarknad där ingen vill ha dem. ”Självmorden kommer att öka, det är jag fullständigt övertygad om”, sa handläggaren.

När regeringen Reinfeldt nu vill ta ännu ett steg i den nedmontering av välfärden som man i valrörelsen lät svenska folket förstå inte skulle genomföras, så gör man det inte av ekonomiska skäl. Vi svenskar betalade 2007 in 10 miljarder mer till sjukförsäkringssystemet än vi tog ut, och överskotten bara ökar i framtiden.

Nej, det man säger sig vilja åstadkomma är en minskning av det ”utanförskap” som man i valrörelsen påstod att över en miljon svenskar omfattas av.

Under våren avslöjade dock arbetarrörelsens tankesmedja i en mycket läsvärd rapport hur regeringspartierna konstruerat detta ”utanförskap” genom att bluffa med statistik. Sverige har i själva verket en mycket hög sysselsättnings­nivå och det faktum att vi alla kan få ut försäkringspengar när vi blir arbetslösa eller sjuka är bara bevis på att vi liksom andra nordiska länder har ett väl fungerande ”innanförskap”. Vi omfattas alla av ett välfärdssystem som inte lämnar oss i sticket när vi är svaga.

Det verkliga syftet med regeringens förslag är därmed att återskapa ett utanförskap som våra gemensamma försäkringar länge haft till uppgift att skona oss ifrån. Det är därför man nu metodiskt vill kasta ut sjuka människor ur sjukförsäkringssystemet. I högeralliansens Sverige ska vi helt enkelt inte ta hand om varandra.

Alla kommer inte att överleva den här reformen. Det är varje riksdagsledamots moraliska och medmänskliga skyldighet att noga tänka igenom detta faktum innan fingret når voteringsknappen.