12 juni 2008. Citronerna,
sa Fredrik Reinfeldt i riksdagen: Det är citronerna som ökat så mycket i pris.
Statsministern ville med yttrandet ge sin analys till den rekordhöga
inflationsnivån.
Något senare sa han: Vi är i förtroendebranschen. Han beskrev sig själv som
en skutskeppare att lita på när inflationsvindarna viner.
Statsministern vacklade som så ofta mellan det något löjeväckande och det
pompösa.
SCB:s rapport i går rev undan Reinfeldt-regeringens ställning i
förtroendebranschen. Underläget på drygt femton procent till oppositionen
berättar högtalartydligt om en regering i kris.
Ett förlorat år
Svenskt näringsliv satte samtidigt sitt betyg på skepparen Reinfeldt: 2008 är
ett förlorat år, sa organisationen. Den kan, likt OECD, räkna upp de ekonomiska
nyckeltalen: högre inflation, lägre tillväxt och försvagad arbetsmarknad. Andra
fakta, dock utanför Svenskt näringslivs intressesfär, är att kostnaderna för
socialbidrag är i tillväxt, särskilt kraftigt i moderat – modellen Stockholm och
att reallönerna riskerar sjunka för första gången på tretton år.
Den självhögtidlige Reinfeldt grep, för att knyta an till hans marina
bildspråk, efter livbojen: Vem är bäst på överskottsmålen, jag eller Mona
Sahlin? Vem har ni förtroende för? Ett sätt att berätta att hans
förtroendekapital vägts och befunnits mycket tyngre än regeringens och bär på
några uns mer än Sahlins.
Den grundläggande och avgörande frågan lyder annars: Varför har medborgarna
så lågt förtroende för regeringen? Reinfeldts första svar lyder: De kritiska är
”dysterkvistar”. Lite bättre humör får man be om, trots söndersmulad a-kassa,
sämre sjukförsäkring och växande inkomst – och förmögenhetsklyftor. Sommaren är
ju i alla fall här.
Inga ursäkter
Statsministerns andra förklaring till sin regerings djupa kris lyder:
Reformtakten har varit för hög. Inget ursäktande för att beslut klubbats igenom
utan ordentligt beredning eller remissförfarande. Snarare menade Reinfeldt att
medborgarna inte hunnit se eller hunnit blicka in i framtiden för att riktigt
förstå exempelvis de stora fördelarna av exempelvis sociala nedmonteringar,
gåvor till särskilt välbeställda villaägare och avveckling av försvaret.
Liknar grekerna
Fredrik Reinfeldt öppnade sitt tal i riksdagen med att hylla svenska
fotbollslandslaget. Välförtjänt men för statsministern en riskabel
inställsamhet. Reinfeldt förknippas nämligen inte med Zlatan utan främst med de
fantasilösa regerande grekerna, utvisslade av en stor missnöjd publik.
